råttan josefin

jag vet inte om jag bryr mig längre. eller de är klart att jag bryr mig. men jag vet inte om jag orkar bryr mig mer. känns bara meningslöst. det ska inte bara vara jag lixom. eller?
det känns inte så.
alla vill olika saker, går åt olika håll. man kan inte hindra tiden.
tro mig, ofta skulle jag vilja det. bara kunna gå tillbaka och ändra på vissa saker. vissa beteenden, som känns som att de är för inrutade för att ändra nu.
samtidigt vill jag stoppa tiden nu, vid vissa tillfällen vill jag bara stanna tiden, så att man är kvar i de tillståndet för evigt. eller iaf en liten stund.
ofta vill jag förhindra tiden att gå. förändringar händer. de står och bankar på dörren. jag är inte redo för dessa förändringar. de skrämmer mig. mitt psyke är nog inte starkt nog för de.
men vad vet jag?
jag är kanske starkare än vad jag tror. men just nu, i denna timme minut och sekund, känner jag mig liten. liten liten ensam o rädd. som nätterna hemma, när jag var liten. när det bara var jag o mina små hemma. väntades, oroandes. kommer de komma hem okej?
så känns de. kanske är därför de är så skrämmande, just att jag känner igen de så väl. men som sagt, vad vet jag. jag kanske bara svamlar. I dont know.
allt jag vet är att jag skulle behöva en vänligt, hemma, röst som säger att allt kommer bli bra. men jag har ingen sån person just nu. som jag kan ringa till när jag helst behöver. jag vet att folk kommer säga att "men du kan alltid ringa mig". och jag vet att de är så. att jag alltid kan ringa till vissa. men just nu känns de inte så. för de finns ingen som riktigt skulle förstå. jag vet inte ens om jag skulle orka förklara heller.
jag tror inte ens att nån kommer läsa hela detta inlägg.

just nu är jag värdelös.

idag på vägen hem från kursen pratade vi om vilken djur vi skulle se oss själva som. just nu. svaret kom som en våg. jag visste precis. jag skulle vara en sån där stor äklig kloakråtta. de är ganska smarta råttor, och de är ja. de är överlevare, och de vill jag kalla mig själv med.
men de är också stora, fula saker som folk helst inte vill se på eller aldra minst ta i.
så är de. en ful råtta som ingen helt vill se eller ta i. en sak jag dock inte har gemensamt med råttan är matvanorna. men jag är vell en anorlunda råtta.

Se mig.

du ska veta att i mina ögon, finns du aldrig på riktigt här för mig.