ACOA

idag igen. det känns mer och mer bra. att bara sitta och lyssna och sen prata. man inser inte vad det är man faktiskt sitter och säger fören man snackat ett tag. konstigt. men ack så nyttigt.
skrev långt brev till mamma. om allt. precis allt. o nu vill jag mest krypa ner i en varm säker famn o gråta som ett barn. men nej. inga tårar kommer just nu. men snart spricker det. det känner jag. men inte ikväll tror jag inte.