into my arms.

okej. ännu ett inlägg idag då. har lixom inte så mycket annat för mig just nu. okej, skulle kunna läsa min bok "Självkänsla nu!" men jag känner inte helt för det just nu.
det var gott med vårrullar. mycket gott måste jag säga. för en gångs skull fick jag dela min mat med nån annan. jag var inte den enda som inte äter lik. haha.
och det var skönt att inte bara sätta som ett dött fläsk i soffan direkt efter skolan heller. så det var mest positivt.
imorgon kl kvart över sex (på min lediga dag!) ska jag möta A-J och simma. jag kommer vara skit snygg med allt fläsk o simmössa o shorts. haha. men det skiter jag totallt i just nu. jag måste ta tag i mig själv, och träningen är en av de mest vesentliga sakerna för att jag ska må bra så. sen på eftermiddagen ska vi (ja o A-J) till kramfors för ACOA möte. även annelie ska med. dax och ta tag i det med känner jag. så nu har jag träningen på G, självkänslan på G och det psykiska på G. jag är påväg lixom. det känns mer än bra. och idag har jag till o med varit pigg. framsteg som faan.

just nu sitter jag o lysnar på fin musik och dricker te (te och inte kaffe!!! woho!!) och myser mest. ska se på programet kl 9 sen ska jag bege mig till sängen och läsa en stund och sen sova. har ju som sagt en full dag imorgon, ska ju plugga med. mellan simning och möte.

det känns som att det är påväg till det bättre och det är helt underbart. det finns dock saker som drar ner, och ångesten är som sagt på högnivå. hatar min ångest. ibland undrar jag om jag någonsin kommer få leva utan denna ångest. men man kan ju alltid hoppas.

den saken som just nu känns mest jobbig är den kommande filminingen. vi ska i klassen få ett ämne som vi ska snacka om. improviserat, om jag fattat det rätt. sen ska läraren filma detta framförande, och sen ska vi alla se på den. dels så att man ska få feedback från dom andra, och för att vi själva ska få se oss själva i en sån situation. jag är så jävla rädd för detta. gråten står mig i halsen när jag tänker på det. jag vill inte se mig själv på film. höra mig själv och se mig själv som andra tvingas se mig. det enda jag kommer se framför mig är en stor fet jävla val som låter som en kratta och som inte har en enda jävla aning om vad hon håller på med. det som skrämmer mig mest är tanken av att det kan starta upp en ny attack. en ny period av svält och panikträning. hatar att jag blivit som jag är. ätstörningar, ångest o träningsmissbruk. hej jag heter josefin och jag är verkligen fuckedup alltså.

men som sagt, jag är på gång. jag ska ta mig igenom detta med. som sista frasen i min tatuering ; But I wont let this build up inside of me.

(saknar dina ögon)