oh my god.

ibland undrar jag om de bara är jag, eller om det finns fler som jag. som det aldrig lyckas för. som det aldrig blir som man hade tänkt sig för. eller så är det bara jag som drar till mig fel. sänder jag ut sånna signaler eller nått? jag fattar inte.
och nu känns det inte som att jag kan prata med emma om det heller, hon har lixom annat på hjärnan. och för första gången är de något som jag inte kan hjälpa henne med. finns inget jag kan säga för att göra det bättre....
men iaf. snart, om kanske 4 timmar kommer mamma o bästaste bögen maggan. the one and only. för jag ska flytta heeeeeeem!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

inatt grät jag. nu är jag sjuk.