familjen.

ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. det är kvällar som denna som fick mig att fatta hur fuckedup jag blev, grunden till det hela.
på allvar, jag vet inte vad faan jag ska göra. allt ansvar kommer tillbaka. det är inte mitt ansvar, men nån måste ta på sig det. jag hatar att se hur detta påverkar mina syskon. den ena blir kall, o den andra gråter.
jag hatar detta. maktlösheten är totall.
ge mig en varm famn, där min desperation kan få slå ro.

jag vill inte åka imorgon. eller, jag vill, men mitt samvete säger nej.


hur faan ska man ta tag i en sån har situation. de är inte hållbart längre. FUCK.