ibland blir till och med jag förvånad. idag, alldeles nyss blev jag det.
Inga ringde. mest för att fråga varför jag inte svarade på hennes sms i lördags. "Du svarar ju inte på mina sms" var mitt svar. Jag gjore även misstaget att fråga vad hon skulle göra. "Jag ska in till stan o träffa min tjej" fick jag till svar. käftsmäll vill jag även kalla det. hur kan det fortfarande kännas? det är faan inte normalt. ett år sen vi gjorde slut, typ ett halvår sen vi sist va med varandra. det borde inte kännas mer.
det sorgligaste var att när vi lagt på så ville jag ringa o prata med nån. då slog det mig. jag kan inte ringa anna, för jag vägrar prata med henne om Inga. skulle aldrig falla mig in, gör alldeles för ont. Emma kan jag inte ringa, för vi har inte en sån relation längre. Och det va dom två som var där. som vet allt. som jag inte behöver förklara allt för. det är sorgligt. hela grejen är sorglig.
kom iaf hem från söderhamn igår. det var en fin resa. hade mycket kul. fint att träffa alla igen o så.
elin var mycket saknad, så de var fint att vi han spendera en hel del tid tillsammans.
men jag pallar inte att berätta allt, så vill nån veta mer om resan hanväsar jag till negativcreep på bilddagboken.se
nu ska jag dö ett tag. sen krafttag o göra nå vettigt.
No comments:
Post a Comment